Kackerlackan och duvan

En dag satt duvan på en parkbänk och spanade efter lite mat. Plötsligt fick

hon syn på kackerlackan och hoppade ner från parkbänken. Det vattnades i

näbben på den lilla duvan som smög fram till kackerlackan och glufsade i sig

den lilla stackaren. Kackerlackan var så äcklig så att hon spottade ut honom.

-Usch, klagade duvan.

-Åh tack för att du inte åt upp mig, sa kackerlackan.

-Äsch, det var ingenting, svarade duvan.

Hon bad om förlåtelse och flög iväg.

Några dagar senare flög duvan runt i en lekpark. Hon såg sig inte för och flög

in i klätterställningen. Duvan ramlade ner på marken och bröt ena vingen så hon

inte kunde flyga iväg. Efter en stund kom några barn och plockade upp henne.

Barnen lekte med duvan och plockade hennes fjädrar.

-Hjälp, kraxade duvan.

-Jag kommer till undsättning, pep kackerlackan.

Kackerlackan sprang så snabbt han kunde på sina 6 små ben. Framför sig hade

han fem små elakt skrattande barn som slet i duvan. Kackerlackan sprang fram

och skrämde iväg alla barnen.

-Tack, du räddade mig, pustade duvan.

-Ingen orsak, svarade kackerlackan.

Nu var duvan glad för att hon inte åt upp Kackerlackan dagen innan.

                 

               Så du är mot andra så är de mot dig

Av: Emma